Kapitel 4

Det fungerar helt enkelt inte att lämna en levande drake ur dina beräkningar om du råkar bo i närheten av den.”
- Ur Bilbo av J.R.R Tolkien

5 November
Ulvsunda, Bromma

Det fanns ord som passade för personer som The Boss men det var ingenting som Hampus var villig att säga till henne så att hon faktiskt hörde. Det hade börjat med att han hade försökt att få en vecka ledigt så att han kunde sätta sig ner och fixa till en handlingsplan. Hon hade blankt vägrat och hotat med att ge hans nya ansvar till någon annan och hade det inte varit för att han redan skrutit på Facebook om sin befordran så hade han antagligen låtit henne göra det men som det var så behövde han kunna spela spelet. Det var inte meningen att han skulle försvinna från sin umgängeskrets och samhälle och utan ett jobb skulle han ändå inte ha pengarna till att genomföra sin plan. Det innebar att han hade frustrerat jobbat så hårt han kunde för att få planeringen klar så att han kunde gå tidigare från jobbet och faktiskt planera det som han bestämt sig tre dagar tidigare för att göra.

I början så hade han tänkt sig att det skulle vara enkelt. Hur svårt skulle det egentligen vara att åka hem till någon och ha ihjäl vederbörande? Sedan insåg han att det var sådant som fick folk att åka fast. Han behövde ha en någorlunda tanke om hur polisen arbetade om han inte skulle åka fast direkt. Egentligen så var det inte så troligt att polisen skulle bry sig om något avskum dog i en avkrok någonstans men det vore dumt att ta risken. Han avsåg nämligen att skicka sitt eget lilla budskap genom att gå efter personer som utmärkt sig som värda hans uppmärksamhet. Den nyligen frikända våldtäktsmannen var den första på den listan.


Han skulle få det straff som hovrätten vägrat att utdöma honom. Han skulle visa att samhället inte tolererade den sortens agerande, androm till varnagel och han själv till välförtjänt straff. Eftersom fallet redan var uppmärksammat skulle hans död också uppmärksammas. Sedan skulle han välja ut nästa person som han skulle statuera exempel på. Så mycket bättre att målet bodde i närheten – han skulle förhoppningsvis vara hemma innan kroppen hittades om den ens skulle hittas samma dag.

Han gick igenom de punkter han hade skrivit ner. På första plats stod anonymisering. För att uppfylla den här punkten var val av mål mycket viktigt. Det fick aldrig bli en hämndaktion mot någon han hade en personlig koppling till. Skulle detta ske skulle han omedelbart få bekymmer eftersom han skulle finnas inom polisens sökradie. Av samma anledning var hans klädsel viktig. På de podcasts och dokumentärer om brott och brottsbekämpning han studerat på väg till och från jobbet så hade han fått veta att vittnen ofta noterade udda klädsel än en persons drag. Det fanns följaktligen en fördel i att sticka ut lite.

Vad han skulle använda var inte speciellt svårt. Efter en kort sökning på internet hade han funnit att det skulle gå lätt att köpa taktisk utrustning kontant i butiker på stan. Där skulle han kunna inhandla mössa, en balaclava och svarta kläder att bära. Det skulle dessutom vara en fördel att vara mörkt klädd i de dystra höstkvällarna och det skulle antagligen också vara varmt. Slutligen kunde han inte förneka att själva tanken att klä sig som en soldat på uppdrag var lockande för honom. Soldater stod för samhällets säkerhet och välmående och brukade vapenmakt för att behålla de värderingar de svurit att behålla. Det var i hans ögon en bra och sund syn som utgjorde en bra grund för det han satt sig till att göra.

Den andra punkten handlade om hur målet skulle slås ut – han avstod kategoriskt från att skriva ”döda” i sina anteckningar. Det behövde vara en enkel och effektiv metod som han kunde behärska. Det fick inte bli något slagsmål eller strid, målet skulle elimineras fort och sedan skulle man lämna platsen. Det innebar skjutvapen vilket hade sina egna bekymmer, inte minst att han var tvungen att införskaffa ett olagligt vapen. Ett lagligt vapen skulle ta för lång tid att införskaffa. Han hade tur att det inte var ett problem att köpa ett olagligt vapen i Sverige. Allt som behöves var pengar och det hade han tillräckligt mycket av. 

En pistol i kaliber nio millimeter skulle vara tillräckligt för hans syften – den kunde om möjligt penetrera glasrutor och var avgjort dödlig. Via Flashback hade han hittat en användare som tipsat andra om att han hade kontakter för att köpa olagliga vapen. Han hade registrerat en ny användare och hade redan sin dator uppkopplad via VPN så att han inte skulle spåras och skickat ett PM för att fråga om han kunde förmedla kontakten. Svaret hade inte kommit ännu men han väntade sig att det kunde ta tid. Det var för övrigt inte ens garanterat att kontakten fortfarande var aktiv. Då skulle han behöva hitta något annat sätt att få tag på ett vapen. Att det skulle bli den svåraste delen var han övertygad om. Det skulle också bli dyrt.


Den tredje punkten var att han skulle vara tvungen att utöva spaning på målet. Ingenting för detaljerat utan han skulle enbart besöka platsen, kontrollera hur personen ifråga bodde, hur man tog sig in, vart han skulle behöva byta om någonstans och slutligen hur han skulle ta sig därifrån. Det var viktigt att veta detta i händelse av att han skulle vara tvungen att ta en annan väg eller om någon slog larm innan han hunnit ta sig därifrån. Han ansåg det viktigt att inte återkomma utan det hela skulle utföras direkt – om man hade slagit larm så var det av största vikt att slutföra uppdraget och sedan skapa så mycket distans som möjligt mellan han själv och målområdet.

Det fjärde var hur ofta han skulle bestraffa en brottsling. En tumregel han genast gett sig själv var att han skulle fokusera på ett projekt i taget. Även om det säkert skulle vara enkelt och han skulle kunna göra det hela i en snabb takt så var det viktigt att han inte bröt sin dagliga rutin. Han fick inte väcka misstankar eller på annat sätt riskera sin inkomst. Det skulle inte ens bli ett dubbelliv av det hela. Planeringen inför varje dåd skulle väl inte ta lång tid, i alla fall inte när han fått upp en rutin.

Det femte var han tveksam till. Han hade till en början fantiserat om att skapa ett twitterkonto eller en Facebooksida där han anonymt kunde kommunicera med personer och få in tips om personer som behövde bestraffas. Han slog dock bort den tanken relativt fort. Det skulle varit ett egoistiskt och överdrivet dramatiskt drag och han skämdes nästan lite när han tänkte på den delen av planen. Men faktum var att det var tvunget att han skulle få något slags rykte. En person som eliminerar misstänkta skulle rätt snart bli någon som det var populärt att skriva om och han var mån om att hans handlingar skulle framstå positivt. 

Det var moraliskt riktigt att ge en ostraffad brottsling sitt straff. Han hade sorterat det under möjliga scenarios. Om någon tidning började bli lite uppkäftig om vad han höll på med kunde han korrigera dem genom att ge dem exklusivt material i form av ett förklarande brev. Han höll det dock för otroligt att de skulle erkänna sin skarpsinnighet, men hans jämlikar som läste brevet skulle förstå och sympatisera och det var dem han ville nå.

Den sista punkten var lite besvärlig. Den handlade om hur långt han var villig att gå för att inte åka fast. Han var övertygad att om han åkte fast så skulle rättsväsendet vara en avundsjuk rival och döma till ansvar vilket antagligen skulle resultera i en mindre trevlig vistelse under en längre tid hos dem han avsåg jaga. Detta då han var intelligent och proper i sitt sätt så skulle det med rätta anses att han visste exakt vad han gjorde och därför dömas hårt. Det var dock viktigt att han behöll perspektivet på varför han gjorde det. 

Följaktligen var hans prioritet att inte skada några vittnen. Det skulle finnas folk som sett vad han gjort men enbart måltavlan skulle elimineras såvida inte det var nödvändigt i självförsvar. Självförsvar mot polisen skulle direkt undvikas. De var bättre tränade än vad han var och motstånd mot dem skulle antagligen vara både meningslöst och resultera i skador. Dessutom var Polisen hans allierade – kanske inte i handling men väl i tanke. Slutligen så skulle eldstrid eller skador med polis otvivelaktigt leda till förlusten av respekt hos hans jämlikar bland folket. Deras stöd var viktigt – både för han själv och för den sociala debatten.

Planen för i morgon var redan lagd. Direkt efter jobbet skulle han åka till Blackeberg där den första måltavlan bodde enligt rättens dokument. Det fanns en risk att han inte var där men ingen av hans källor i den stora skvallertråden på Flashback sade något om att han skulle ha skyddad adress. Det hindrade dock inte möjligheten att han hade flytt till någon släkting för att ligga lågt. Dock så var det nog mest troligt att de inte hade några vänner och fly till. Vem tyckte om en våldtäktsman? Han skulle utföra spaning, se om det fanns något som stack ut och sedan försöka bekräfta att målet var på plats. Han hade visserligen

Hans mailbox plingade till. Han hade fått ett PM till sin nyskapade användare på Flashback. Det var ett kort budskap som fick honom att le. Han ställde sig upp, sträckte sig efter mobiltelefon och plånbok och kastade en sista blick på medellandet innan han började gå mot dörren.
”Gå till Pizzeria Maggies vid Telefonplan. Fråga efter Alec.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar